Austrian Painter, 1724-1796 Austrian painter. His work as a painter of both oil paintings and frescoes on religious, mythological and occasionally worldly themes spanned the second half of the 18th century, adapting a Late Baroque training to the onset of Neo-classicism but remaining strikingly individual throughout. His fresco work, mostly still in situ in widespread central European locations, came at the end of an artistic tradition and was for long neglected, being far from major cultural centres; but it is now seen to establish him as one of the leading painters of his century  Related Paintings of MAULBERTSCH, Franz Anton :. | Adoration of the Virgin | Adoration of the Shepherds | The Baptism of the Eunuch | The Education of the Virgin | Adoration of the Shepherds |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Jan Steen
Dutch Baroque Era Painter, ca.1625-1679 Daily life was Jan Steen's main pictorial theme. Many of the genre scenes he portrayed are lively to the point of chaos and lustfulness, even so much that a Jan Steen household, meaning a messy scene, became a Dutch proverb (een huishouden van Jan Steen). Subtle hints in his paintings seem to suggest that Steen meant to warn the viewer rather than invite him to copy this behaviour. Many of Steen's paintings bear references to old Dutch proverbs or literature. He often used members of his family as models. Jan Steen painted also quite a few self-portraits, in which he showed no tendency of vanity. Steen did not shy from other themes: he painted historical, mythological and religious scenes, portraits, still lifes and natural scenes. His portraits of children are famous. He is also well known for his mastery of light and attention to detail, most notably in textiles. Steen was prolific, producing about 800 paintings, of which roughly 350 survive. Steen's work was valued much by contemporaries and as a result he was reasonably well paid for his work. He did not have any students, but his work proved a source of inspiration for many painters.
heinrich hansen
Heinrich Hansen (13 October 1861 ?C 17 April 1940) was a German Lutheran theologian and the father of the Lutheran High Church movement in Germany. Hansen was born in Klockries near Lindholm (Nordfriesland) as a son of a teacher. In Kiel and Erlangen he studied theology, Hebrew, Syriac, Arabic and in particular the Old Testament under August Klostermann. He worked since 1887 as a pastor in Schleswig-Holstein: in Reinfeld, Lindholm, on the island Pellworm, in Kropp and in Olderup near Husum. Hansen wrote Latin hymns and worked on a Low German Bible translation and published a Low German hymnal. By the study of the old Lutheran theologians, particularly Martin Chemnitz, and the Roman Catholic theologian Johann Adam Möhler, he came to an Evangelical Catholic view about church. In the Reformation jubilee year of 1917??exactly 100 years after Claus Harms?? Hansen published 95 theses (Stimuli et Clavi) in Latin and German, as a sharp criticism against contemporary Protestantism. His theses influenced the foundation of "Hochkirchliche Vereinigung" in October 1918. Hansen is well-known as a co-founder and the first chairman of Hochkirchliche Vereinigung. He died in Breklum